...att sätta gränser? Pratar om gränser för kidsen. Tycker att oftas blir det bara tomma "hot" och man lirkar och lirkar och oftas ger man med sig...för friden...phu! Just nu har vi en 5-åring som kommit in i 6-års trotsen. Från att ha hoppat över alla trotsåldrar eller bara smygit förbi dem märks denna! Är så trött på mej själv som bara "hotar" med "straff" men inte har "hjärta" att genomföra. Jag vet att jag gör mej själv en otjänst...men det är ju sååååå svårt!!!! Idag blev det en incidens och faktiskt stod jag på mej och genomförde ett "straff" i stället för att banga. Vet ju att kidsen testar och varje trotsålder är utvecklande och man formar en liten människa och gör dem redo för livet men... Ibland är det svårt att vara mamma...man känner pressen...vill ju att kidsen ska få allt bra!
4 kommentarer:
Förstår din frustration, vi har haft vår beskärda del av detta. men barn mår nog bra av gränser. Efter några genomförda hot så lär de sig säkert! Att mamma inte ger med sig nästa gång.
Kramis!!
Skönt att höra att det är fler än vi som våndas....
Har också en 5 åring som kommit in i 6 årstrotsen. Känner inte igen den lilla tjej jag har framför mig ibland.
Lycka till och kämpa på!
Kram kram
Anna s
Ja visst är det svårt! Och så tar det enormt mycket på krafterna att bråka och sätta gränser hela tiden. Jag tror att 6 års trotsen har varit den jobbigaste, eller är det för att vi är mitt i den kanske? Hon är som en liten tonåring, så kaxig och egoistisk. Men sen kan hon även vara världens goaste också som tur är. Det är bara att kämpa på och fortsätta sätta gränser, eller hur?!
Kram Sandra
Jag håller med, det är urjobbigt. Vi har 1,5 års trots med Vincent. Han bara blir helt galen, nästan så vi undrar om allt är som det ska emellanåt. Men visst är det där med föräldrarollen paradoxal, samtidigt som det är det som ger oss mest ilska, oro, ångest och vånda är det väl förhoppningsvis också våra små som ger oss den största glädjen i livet. Vi måste forsätta stå på oss. Du klarar det! Många uppmuntrande kramar till dig- Helena
Skicka en kommentar